Någon hällde en spann vatten på alokaktusen. Den hoptorkade växten började svälla upp och skina med ett milt ljus som snart växte till ett bländande vitt sken som lyste upp den stora, unkna grottan. Den sken på de fuktiga, blodstänkta väggarna, och på klippblocken bakom vilka smådjävlarna hukade sig. Den lyste upp den vackre unge mannen som klädd i ett höftskynke stod mitt i rummet, med ett stort, skinande, runristat svärd och en rund, bucklig sköld. Hans ädla, kantiga käke var spänd. Hans muskulösa armar bar vapnen med en lätthet som kom sig av mycket träning. Han föreföll vänta på någonting. Någonting stort och vildsint. Någonting som tyckte om att slåss med unga, vackra, muskulösa män klädda i höftskynken och äta upp dem.Simoqins Profetior måste vara den häftigaste boken som har kommit ut det här året. Vilket fantasieggande fyrverkeri!
Description: – light!
Some poured a range waters on alokaktusen. The crowd dried the plant begun to swell up and to shine with a mild light that near grew to a dazzling wide light as shone up the big, unkna the cave. The shone on the damp, blood splashed the walls, and on the snip blocks behind which smådjävlarna bent down. The shone up the beautiful young man as dressed in a höftskynke stood in the middle of the room, with a big, shining, runristat swords and a round, bucklig shield. His noble, kantiga jaw each tense. His muscular arms carried the weapons with an ease that comes themselves of a lot of training. He appeared to await something. Something big and vildsint. Something that thought about fighting with young, beautiful, muscular men dressed in höftskynken and to eat up dem.Simoqins prophecies must last the most sudden beech that has come out this year. Which stimulating to the imagination firework!
Still not in the ljus.